Foto: Anna Hållams

Den 15 april fylldes Båghallarna i Malmö av ca 200 nyfikna och förväntansfulla arkitekter från Öresundsregionen. Dagens stora dragplåster var årets Pritzkerprisvinnare Ryue Nishizawa, SANAA och fasadspecialisten Bruce Nichol, FRONT. Flera svenska arkitekter fick också komma till tals angående sina erfarenheter av respektive plåtmaterial och i foajén huserade Sveriges främsta experter inom plåtmaterial.

Med moderator Mark Isitt vid rodret lyckades PLÅT10 leva upp till målet att bjuda på unika föreläsningar och samtal om plåt och arkitektur. Ryue Nishizawa, SANAA, visade sig vara en arkitekt och personlighet utöver det vanliga. På sitt japanskt ödmjuka och lite pojkaktiga manér förevisade han flertalet aktuella projekt så som museet Louvre-Lens och nyligen invigda Rolex learning center. Han återkom hela tiden till sitt självklara motto, "Keep it simple".



Aluminium favoriten
Att plåtmaterialen så ofta figurerar i SANAAs verk har sin förklaring i att Ryue uppskattar dess kombination av ljusa färger, lätta uttryck och styrka. Som personlig favorit framhöll han aluminium. Han gav också en intressant inblick i arbetsprocessen och livet på SANAAs kontor i Tokyo där arbetsdagen börjar kl 10 och pågår... men där demokratin råder och alla är delaktiga i såväl städning som skapandet av SANAAs skira och sömlösa byggnadsverk. Ryues roll har blivit lite av redaktörens som sållar, sammanställer och beställer.


För enkelt
Att vinna Pritzkerpriset verkade Ryue ta med ro. Han menade att det är så många som så länge har sagt att det borde bli SANAA snart, så själva nomineringen hade han inte brytt sig speciellt mycket om, det var först när alla gratulationshälsningar kom som han förstod att de faktiskt hade vunnit. ”Vi vinner nästan aldrig tävlingar” förklarade han. Faktum är att SANAA, världens just nu mest hyllade arkitektbyrå, endast vinner 1 av 30 tävlingar. Varför? ”Jag tror vi gör för enkla förslag” menade Ryue. För att illustrera sina tänkta verk kan ett bidrag på pappret bestå av konturerna från tre regndroppar eller vad som kan tyckas vara några slumpartade streck. Men med resultatet framför ögonen förstår man att det enkla är det svåra. Det gömmer sig oftast ett mästerverk i nästan ingenting – i alla fall om det där ingenting kommer från Ryue Nishizawa.


Arkitektbyråernas problemlösare
FRONT och Bruce Nichol är företaget och personen bakom de fasadtekniska lösningarna på exempelvis SANAAs New museum of Contemporary art i NY, där en del av jobbet handlade om att skapa rätt nyans på den ljusa aluminiumfasaden och framför allt att någonstans i världen hitta en miljövänlig behandling med önskat resultat. Att jobba med de stora kreatörerna och visionärerna är inte alltid det mest tacksamma jobbet, men desto mer intressant och utmanande. Bruce gav en detaljerad inblick i problematiken och lösningarna bakom några unika fasadprojekt där hans uppdrag varit att förverkliga arkitekternas önskade formspråk och funktioner samtidigt som han måste förvalta plåtens och stålets egenskaper i förhållande till snöstormar, jordbävningar, New Yorks aggressiva luftföroreningar, nationell säkerhet, miljökrav och de inneboendes upplevelse av byggnaden.

Globalt perspektiv
När man som FRONT jobbar med att ta fram aldrig tidigare skådade fasader krävs det ett öppet sinne för såväl processer som dataprogram och praktiska göromål i väder och vind. Att ha ett globalt perspektiv är också nödvändigt. Det visade sig inte minst i ett projekt av arkitekten Neil Dinari kallat High Line 23 Condominiums i New York. Byggnadens delar och detaljer tvingades av bland annat kostnadsskäl att produceras i flertalet olika länder runt om i världen för att sedan prefabriceras som moduler i Kina. Enligt Bruce var detta dock oväntat lättarbetat tack vare att alla tillverkare försågs med samma ritprogram.


Den transparenta plåten
Bruce berättade även om Robert Siegels gränsstation på amerikans mark intill Kanada. Här blev valet ett veckat aluminiumnät för att efterlikna den stentäta terrängen ända inpå knutarna. Säkerhetsaspekten hade också en viss inverkan men framför allt skulle fasadens roll vara insynsskyddande, men med god utsikt inifrån. För The Wyly Theatre av OMA och REX var visionen en transparent byggnad med maximal flexibilitet. Bruce beskrev en teatermaskin där knapptryckningar förvandlar bottenvåningens helt öppna mässlokal till scen och läktare efter behov. Detta konststycke krävde all bärighet i ytterväggarna, men med prefabricerade aluminiumstavar lyckades man ändå få en uttrycksfull och transparent fasad.

Miljövänlig och ”billig” kopparfasad
Josef Eder, General Architecture beskrev arbetet bakom kopparmonumentet Skellefteå kraft i Skellefteå. Och de två självklara frågorna om miljö och kostnad visade sig ha enkla svar. Ur miljöaspekt menade Josef att det blir mindre mängd avrinningar från fasader än från tak och den lilla avrinning som ändå uppstår tas om hand av material närmast husväggen. Kostnadsmässigt handlade bygget om långsiktigt tänkande och en underhållsfri fasad tjänar in sin byggkostnad.

Energibesparande plåt
Energy-plåt är ett nytt begrepp på den svenska marknaden. Fenomenet med energibesparande plåt har funnits i andra länder, men det är först nu som beläggningen har anpassats för det nordiska klimatet. Stadsarkitekt Arne Ludvigsson berättade om tekniken, eller rättare sagt om pigmentet bakom egenskapen att reflektera värme. Initialt är Energy-plåten dyrare, men till exempel en ishall sparar in kostnaden i lägre energiförbrukning på bara ett år.

Aluminium ger hållbara byggnader
Aluminium är utan tvekan ett väl använt fasadmaterial utanför Sverige. Åke Brisvall är dock en arkitekt som ofta valt materialet på grund av dess fräscha och beständiga yta och färgton. Han talade om Hamnens hus i Kalmar vilket klätts i aluminium och menade att materialvalet inte minst betonar ansvarsfrågan angående hållbara byggnader.

Levande zinkfasad
Zinkhuset i Köpenhamn presenterades av danske arkitekten Peter Holsøe. Hans förkärlek till zinken blev tydlig då han menade att valet var självklart eftersom byggnaden måste vara elegant, sticka ut och kunna hävda sig gentemot flera andra magnifika byggnader i närheten. Tack vare tre olika bandbredder i olika kombinationer fick fasaden ett mycket levande uttryck.


Allt är möjligt
Vad blir en genial ritning utan hantverkare? Inte mycket. Ett nytt inslag denna PLÅT-intensiva dag var därför prisutdelningen till ”Årets Plåtslagare 2010”. Det är Stiftelsen Plåtslagaryrkets fond som har instiftat utmärkelsen och som årligen delar ut priset för att främja yrkeskunnandet. Vinnaren ska bland annat kunna ”uppvisa arbetsinsatser av hög plåtslagarteknisk kvalitet”. Årets Plåtslagare 2010 blev Jonas Karlsson, VD för City Plåt i Umeå AB som på scen fick ta emot medalj, diplom, blommor och 15 000 kronor av stiftelsens ordförande Dan Kristiansen. Självklart passade moderator Mark på att intervjua denne omvittnat skicklige yrkesman och arkitekterna i publiken fick sig kanske en tankeställare när Jonas förklarade att han knappt aldrig sett en arkitekt. Och visst är det märkligt att det under hela hans yrkeskarriär endast har ringt en arkitekt för att konsultera honom angående byggnadsplåt. Speciellt eftersom Jonas bestämt hävdar att med plåt är allt möjligt. Någon som vill veta mer?

Ur juryns motivering.
”Stiftelsen har särskilt uppskattat Jonas talang och passion för plåtslageriyrket vilket han driver som en konstform. Jonas är en god ambassadör för yrket och är värd all uppmärksamhet för sina yrkeskunskaper”.

GRATTIS Jonas!

Stipendiet till Årets Plåtslagare delades ut i samverkan med Plåtslageriernas Riksförbund.